— Vänta till lite längre fram på dagen, så får du höra.
— Ha de inte kommit ännu då?
— Här kommer man och går, som man behagar.
— Det är ju precis som ett ämbetsverk!
Den konservative Struve, som åhört det lättfärdiga talet, anser sig böra representera regeringen.
— Vad är det lilla Falk säger för slag? Han ska inte morra!
Falk behöver så lång tid för att välja lämpligt svar att förhandlingarna hinna taga sin början där nere.
— Du skall inte bry dig om honom, tröstar Rödluvan; han är alltid konservativ när han har pengar till middag, och han har nyss lånat en femma av mig!
Överskrivaren läser: Statsutskottets utlåtande n:o 54 angående Ola Hipssons motion om gärdesgårdarnas avskaffande.
Träpatron Larsson från Norrland yrkar obetingat bifall: »Hur skall det gå med våra skogar?» utbrister han, jag vill bara fråga: »hur skall det gå med våra skogar!», och han kastar sig flämtande ner på bänken. Denna kärnfulla vältalighet har fallit ur modet på de sista tjugu åren, och scenen mottages med fnissningar, varefter dödsarbetet i norrlandsbänken upphör av sig självt.