Pappersrullen fortfar: »K. M. N. Proposition om anslag till sextio nya officersbeställningar på Vestgöta kavalleri.»
— Var det sextio? frågade Falk, som var alldeles främmande för statsmannaangelägenheter.
— Sextio var det! Skriv bara!
Pappersrullen knorrade upp sig och blev allt större och större.
»K. M. N. Proposition om anslag till fem nya ordinarie kanslistplatser vid Kollegiet för utbetalandet av Ämbetsmännens löner.»
Stor rörelse vid preferenceborden; stor rörelse på Falks stol.
Pappersrullen knorrade ihop sig igen, ordföranden steg upp, tackade med en bugning som frågade »behagas det inte mera?», och pappersrullens ägare satte sig i bänken och började blåsa bort spånorna, som den nedtrampade hade fällt, men hans styva guldbroderade krage hindrade honom från att falla i samma frestelse till den synd, för vilken ordföranden hade dukat under på morgonen.
Förhandlingarna pågingo. Sven Svensson i Torrlösa begär ordet i fattigvårdsfrågan. Liksom på ett givet tecken resa sig alla referenterna, gäspa och sträcka sig.
— Nu gå vi ner och äta frukost, upplyser Rödluvan sin myndling. Vi ha en timme och tio minuter på oss.
Men Sven Svensson talar.