Ett sorl av fasa och avsky gick igenom hopen, såsom om de alla känt sig i den avlidnas ställe och blivit utsatta för en likplundrare, och domaren måste lyfta handen för att stilla stormen.
Därpå tog han ordet.
— Andreas Ek, innan vi skrida till domens fällande, vars utgång icke lär vara tvivelaktig, frågar jag dig för sista gången: Ångrar du din gärning?
— Nej! svarade mördaren lika bestämt som de förra gångerna.
— Vet du att domen går på livet?
— Ja!
— Och du fruktar icke att möta den Högste domaren?
— Nej! Jag hoppas få det!
Domaren röck av sig pincenez’en och betraktade mördaren med en närsynts genomträngande blickar.