— Har du ingenting att anföra till ditt försvar?
Mördaren tänkte ett ögonblick; därpå svarade han såsom med en uppstötning, likgiltigt, som om det var just detsamma:
— Nää!
Då vände sig domaren till nämnden för att få dess bekräftelse på, att förhöret var avslutat och att domen kunde fällas, framställande den frågan, om rannsakningen skulle anses tillfyllest.
— Herr lagman! Jag begär överläggning, tog den uppmärksamme nämndemannen ordet.
Prästen och läkaren reste sig för att gå ut, då domaren tog ordet.
— Tillåter nämnden att, med fästat avseende på det viktiga fallet, herr pastorn och provinsialläkaren må anses såsom adjungerade ledamöter och sålunda få stanna?
Nämnden bejakade anhållan, och länsmannen satte sig i rörelse för att utrymma salen från obehöriga.
När detta var gjort och tystnad inträtt, vände sig häradshövdingen till nämndeman Olsson:
— Vad har nämndeman att andraga?