— Naturligtvis skulle jag säga det, om det varit så, för nu behövs det inte döljas. Men det egendomliga är att det var inte så.
Albin skådade djupt i sin rivals ansikte:
— Ja, men det var då besynnerligt!
— Hur så? Var han där då?
— Jag, ja! Men jag ville vara allena jag!
— Det förstår jag, men ville han gifta sig med henne efteråt?
— Efteråt?
Det förstod inte Albin, men herr Axel var heller inte angelägen få någon förklaring utan blev sittande med den enda tanken som en spik i sin hjärna:
— Hon var när honom, men inte mig!