Carolina lämnade sin egalitetslogik i sticket och flyttade ljuset närmare för att skåda vad det bruna chagrinsetuiet kunde innehålla, som pastorn lade upp på bordet med en liten smäll, som om han slagit på trumf.
På violett sammet låg infälld en snusdosa, som sken lik kalken mot påskadagens mässhake.
— Guld?
— Tror du?
Pastorn tog dyrbarheten i handen, knäppte opp locket och läste på kontrollen under sina uppskjutna glasögon:
— Silver!
— Man ska visserligen inte se given häst i mun, men det här är strängt taget ingen gåva...
— Och ingen häst heller, men silver är det, sa gumman och gick efter besmanet.
Tog så katsen hon kokade ägg i och stoppade ner klenoden, häktade alltsammans på kroken och läste av:
— Jaa, det är en kvarts mark; gör mig åtta lod, så när som på ett inte. Det var en vacker affär; vet du vad du får för den?