— Nej! Men hon började bli gnatig och svår.
— Du ska flytta och ta plats i stan. Där har du dubbelt så stor lön och kan komma i ett gott hus.
— Inte kan jag få någon syssla i stan, som inte har några bekanta.
— Det ska jag skaffa dig.
Mari blev drömmande, och påminde försiktigt nästa kväll om löftet, varpå Emil, studenten, som var närvarande och som var en ren yngling från ett gott hem, upplyste att hans mor just sökte en bra flicka från landet. Och på Axels uppmaning skrev han samma kväll till modren, och hon som alls icke misstänkte några biavsikter i elakt syfte, då de ju ej funnos, svarade att hon ville se flickan.
Mari reste således in och fick platsen.
Så blev det höst och man skiljdes, utan tårar och utan krångel.
När Mari den 24:e oktober inträdde i sin nya tjänst, hade Axel glömt bort att hon fanns, sedan han fått se andra flickor, som tilltalade hans skönhetssinne mera, och vilkas utveckling bättre passade hans tycke. Porträttet, som var halvfärdigt, målade 353 han över, då han tyckte det var fult. Men alldenstund Emil vistades i Uppsala hela höstterminen, fick han intet ärende i det hemmet förrän om julen, när Emil kom hem och blev bjuden dit en afton.
De hade satt sig ner vid tebordet, när han förmärker att någon ser på honom från sidan. Han vänder huvudet och känner igen Mari.
— Nej, se god afton Mari, hälsar han utan att erfara det minsta av lust eller olust.