— Men avklädd, och det vill du inte!
— Jo vars! Det med! Om det ska vara nödigt.
Det blev måla av, men intet vidare. Begrepp om blygsamhet i den meningen, fanns ej hos en flicka som sovit i samma rum som drängarne, men kyskheten såsom omedveten omtanke om sin ättelägg, den hade hon i högre grad än många som icke vilja visa foten.
En natt under séancen knackade det på rutan, som var dold av gardinen.
— Är Mari där? hördes uppsyningsmannens fru med yrvaken röst. Att neka var ej lönt och Axel svarade:
— Ja hon är här!
— Hon ska genast komma in och lägga sig.
Mari gick orolig för vad som skulle följa, och nästa afton talade hon om, att frun varit ond för att hon varit uppe så länge.
— Inte för annat?