De voro lika slöa båda, och den minsta önskan väckte genast svårigheter, växande till berg.
— Men vi måste ha en gran i alla fall, återupptog Jenny. Du är så slö så …
— Och du då.
Nu slapp det åter i Jennys hakar:
— Den ska ju kläs också: vem ska göra det?
Zachris satt och tänkte på helt annat, gjorde planer och räknade:
— Låt Maja telefonera efter en gran, svarade han.
— Maja? Tror du inte hon har annat att göra? Och för resten, inte har de telefon på torget.
— Då ska jag fara till stan, avklippte Zachris.
— Du? Ska du fara ifrån oss på julafton? Och så går du bara och äter frukost, kommer hem full och lägger dig sova? — Har du köpt några julklappar då?