Nu inträder Filips unga fru. Andreas kastar sig genast över henne, gör henne till sin förtrogna och till mannens avgjorda motståndare, våldtager hennes känslor och med överseende medlidande spårar han in på sina räls med henne inspänd i sin sele.
— Hör du Laura, varför lät du inte Filip köpa möblerna hos Levi …
Laura vill inte vara oartig, och då Andreas är deltagande, blir hans röst så sympatisk att han får gå på, under det Filip blir stum emedan han icke vill göra Laura ledsen.
Andreas missbrukar bådas godhet och går på med Laura som medbrottsling:
— Om Filip hade sett min salongsmöbel, skulle han bränna upp det här skräpet, men han vill ju aldrig komma till mig. Jag talte nyss om att jag bor på Strandvägen, och att Filip skulle få göra bekantskap med Äppelsvan hos mig, och Filip skulle få låna hans sista bok. Det är en bok må du tro …
— Jag har läst den, faller Laura in för att få kontakt …
Men Andreas spelar orrspel och hör inte …
— Det är den största bok som är skriven, och den är skriven för dig Laura. Där finns ett kapitel …
Jungfrun anmäler att herrskapet är serverat.
— — —