Men det har hänt mig i vintern att jag kommit ut en morgon, och i ett ögonblick varseblivit trädens nakenhet, saknat lövverket, förvånats över att det icke fanns där, liksom om jag väntat finna det på sin plats. Därpå har jag frågat mig varför jag väntat mig grönskan. Om jag under förflutna natten så livligt hade drömt mig i gröna landskap att jag på den grunden sett tomheten, då vore saken förklarad, men när fallet icke varit sådant har jag undrat vidare: om jag verkligen haft drömmen, men glömt den. Om jag glömt den, visar det ju att jag icke drömt livligt nog för att märka kontrasten efteråt. Jag har då undrat om jag varit någonstans med min själ medan kroppen sov. Och när jag på morgonen efter en genomsoven natt vaknar med ont samvete och med ett bestämt intryck att jag begått en dålig handling, frågar jag mig återigen var jag har varit. När jag om natten »drömt» om ett brev och dess innehåll, och då jag på morgonen mottager detta brev, frågar jag mig om jag varit på posten och läst det.
Dessa frågor förbli nog tills vidare obesvarade och vi få nöja oss med att samla iakttagelser och delgiva våra iakttagelser att andra må jämföra dem med sina.
— Tror du på andar?
— Ja visst gör jag det; gör inte du?
— Nej, inte kan jag tro på det som inte synes.
— Nu talar du icke sanning, ty du tror på det som icke synes.
— Gör jag?
— Ja visserligen. Du ser träden röras, men du ser icke vinden som rör dem. Är det rätt?
— Det är rätt.
— Du tror således på det som icke synes. Nu ser du min kropp röras, handla med avsikt, besöka arbetsrummet på bestämda tider, och du ser honom avhålla sig från dåliga ställen, undvika brottsliga handlingar o. s. v.; tror du att det är kroppen, köttet, »sånt där man köper i slaktarbon», som tänker, väljer, handlar? Det kan du icke tro, ty då skulle din döda kropp fortsätta gå omkring och besöka ämbetsrummet o. s. v.