Emellertid, en vacker vintereftermiddag sutto vännerna i biblioteket hållande tankeövningar. Det var revisorns tur att debutera, och under djup uppmärksamhet åhördes följande dialog om tvenne så alldagliga bekantskaper som kornknarren och göken.
*
— Hur gammal är du nu?
— Jag är bortåt sjuttifyra år, så där.
— Och har varit liten jordbrukare hela ditt liv?
— Hela mitt liv. Jag har sen jag var pojke gått vid plogen och lien …
— På åker och äng?
— På åker och äng, morgon, middag och kväll, natten med ibland.
— Det är alldeles som jag, fastän jag har fyllt åtti år. Nåå du, du känner väl en liten fågel som kallas kornknarren?
— Hm! Måtte väl det. Hur så?