— Har du sett den fågeln?
— Sett? Ge mej si! — Näh, det har jag inte! Har du?
— Näh! — Har någon av dina anhöriga eller bekanta sett den?
— Näh, inte vad jag vet.
— Ingen av mina släktingar heller, och ingen av mina bekanta; och jag har ändå frågat dem allihop. Jag har kastat sten efter den fågeln, när jag hörde honom bredvid mig; jag har lossat skott efter honom, jag har hetsat jakthundar in i säden efter honom, men jag har aldrig fått fatt i honom. Det är en konstig fågel.
— Jo, tyst, jag har sett honom i Riksmuseum uppstoppad.
— Det är sant, det har jag gjort med. Men hur kan man vara säker att det är samma fågel som säger arp snarp i åker och äng?
— Det skall väl de lärda veta.
— Lärd eller olärd, men om jag hör det snarpar i rågen, lägger till med ett skott ditåt, och sedan apporterar en död fågel, så har jag icke full bevisning att det var den fågel som snarpade. Och ser du, i samma stund haglen ha dödat så har fågeln upphört att snarpa.
— Det är påtagligt!