— Ja, efter som jag själv prenumererat, så kan jag svära på’t, svarade Smartman.
— Det var din missionsresa alltså? invände Zachris. Riktigt fint är det ju inte …
— Men när konkurrenterna göra detsamma …
— Skriv bara, och prata inte! avklippte Lögnroth, som ville bevara den yttre anständigheten …
Det skrevs och det pratades, först viskande sedan med crescendo.
Brunte hade kommit in. För att lätta lite på stämningen frågade Zachris:
— Hur är det nu med mamma?
— Jo vars, det är ingenting; hon är oppe och har klätt sig.
Pojken hade själv varit skolsjuk halva sin ungdom, så han trodde inte på sjukdomar.
Zachris trodde allt som var angenämt och fördelaktigt, därför trodde han straxt att de skulle kunna supera här hemma. Det var så länge sen det var några vänner här; Jenny skulle ta sin morfin just vid den här tiden och sen sov hon som en död.