— Men då skulle en trumma som har en verklig membran kunna trumma av sig själv ibland?
— Jaa, är du säker hon inte gör det? Har du inte hört talas om »falskt alarm» hälst om natten, då vakten sprungit ut troende sig höra trumman? Jag vet att på järnvägsstationer det icke är ovanligt, att inspektorn hört tåg, om natten, och sprungit ut. Här kunde ju skenorna ha tjänat som membran.
— Varför icke? svarade Kilo. Men om vi nu gå vidare, på det fysiska planet, så vet jag en stationsinspektor som sprang ut om natten och fick se ett tåg rusa förbi. Han telegraferade till stationen nedanför och ovanför, men där var intet tåg passerat.
— Alltså en hallucination!
— Låtom oss reda i det gamla begreppet hallucination? Kanske det är lika ihåligt som en hop andra begrepp. — Att hallucineras betyder vanligen att man ser en bild av något som icke motsvaras av en verklighet. Om vi nu skulle jämka något och säga så här: en hallucination är en bild av något som icke har full verklighet …
— Säg »en overklig bild»!
— Nej, ty alla bilder äro verkliga, emedan de kunna uppfattas antingen av synsinnet eller av fantasien … I din mening skulle ju föremålet självt intränga i ögat, men det är ju dess bild som fattas av ögat, och denna bild kan du icke ta i, men vågar ej förneka dess verklighet.
— Nu voro vi ense om att ljud kunna magasineras och åter utsläppas; att ljus kan fixeras det vet vi genom fotografien. Att en ljudvåg kan fortplantas på en ljusvåg känna vi av radiofonen, veta vi då säkert att icke en kombination av ljudvågor kunna transformeras i ljusbilder? Edison tror på möjligheten, därför att han har fått övertygelse om naturkrafternas enhet, och har därför sökt fortskaffa en bild per telefon. Kan alltså ett obefintligt lokomotiv höras, så finns en möjlighet att det även kan synas, och då har min inspektor sett bilden av en verklighet som icke mer var närvarande. Detta på det fysiska planet. Stiga vi upp på det psykiska, så ha vi större möjligheter, ty själens outredda krafter äro vida mäktigare än vi vågat antaga. Spökerier iakttagas ju ofta i hus där mord blivit begångna, och det behöver icke ha något med den oskyldiga men så illa anskrivna fantasien att göra, ty personer som icke veta om mordet, kunna få obehagliga hörsel- eller synförnimmelser i ett mördarhus. Och man tänker sig de oerhörda psykiska energier (och fysiska) som beledsaga en människas våldsamma död; mördarens övervinnande av betänkligheterna, den mördades förtvivlan, tron I som bekännen energins oförstörbarhet att icke några ansamlingar av kraft stanna i rummet?
— Men varför få icke alla människor förnimmelserna?