Doktor Borg pressade man som en matros på följande sätt i referat: »Dr B., den avlidnas speciella vän, skulle ha skött henne under sista sjukdomen … —»

Landshövding O., ett stort märke, stals på ett listigare sätt. »Fru Z., som räknar anor från Närike, härstammade från den ädla släkten O., för vilken ätt vår mest berömda landshövding kanske icke är alldeles främmande.»

Telegram trycktes även; gamla brev offentliggjordes, och Jenny blev en stor succès för Zachris. Hon hade varit ett centrum, en Sokratisk Aspasia i den stora stilen, och hennes inflytande på samtidens litteratur kunde sägas vara omätlig. (Att Zachris’ inflytande varit enormt kunde man sluta därav.)

*

När Zachris kom hem efter begravningen, märkte han att huset såg så rent och sopat ut. Och på aftonen hade han glömt henne och det förflutna; det var bara skönt tyckte han. En stilla frid, som liknade en allvarlig glädje, emellanåt kryddad av triumfen att åter ha samlat alla fiender och avundsmän under sin fana.

TJUGUFÖRSTA KAPITLET.

Det hade spökat i klostret. Vid första vårningen, när solen stigit och värmde, hade man från övre rummen hört ett tramp och ett snurrande som liknade en symaskins, men var starkare. Undersökningen var lätt att verkställa, och det fanns ingen maskin däruppe. Revisorn, som trodde på ett vanligt akustiskt fenomen, gjorde upp några försöksteorier. Det kunde vara en maskin på stora varvet som framkallade dessa ljud, vilka endast voro hörbara i fokus som befann sig i övre våningen. Han jämförde denna företeelse med ekot på en given lokalitet; innanför fokus hördes det icke, men i själva brännpunkten kunde det förnimmas: alltså det hördes på ett avlägsnare avstånd men icke på ett närmare; ett beaktansvärt undantag från den fysiska lagen. Men förklaringen var endast grundad på hypotesen om befintligheten av en maskin någonstädes.

Han gick vidare, och observerade att spökrummet var klätt med en på duk spänd tapet, vilkens spänning ökades eller minskades med den olika temperaturen.

— Nåväl, demonstrerade han, där ha vi fonografens membran. Antagom att kakelugnsmakarns drejskiva arbetat häruppe, och att tapeten = membranen uppsamlat ljuden, vilket är sannolikt; kan då icke under vissa givna temperatur- eller fuktighetsförhållanden tapeten ge ifrån sig dessa oartikulerade ljud?

— I sanning, det synes vara påtagligt.