— Jag känner icke alla föremål, men jag antar det vara sannolikt.
— Från en levande eller död kropp kan således emanera en stundom osynlig, stundom synlig bild, och det är denna senare vi kalla spöket.
— Ja, men när föremålet är belyst …
— Väl, belyst antingen av ljusa strålar, eller mörka strålar, du känner ju mörka strålar, Röntgenstrålarne?
— Tack ska du ha; då tror du väl också att man kan göra sig osynlig?
— Vänta lite! Göras osynlig, är icke omöjligt, ty jag behöver bara släcka lampan, så äro vi osynliggjorda, båda två. Men att bli osynlig i belysning, skulle kunna inträffa, dock endast under ovanliga omständigheter. Antingen så, att de från mig emanerade strålarne absorberas genom en omedveten viljeakt, eller så att strålarne brytas till totalreflexion, eller så att de ljusa strålarne ompolariseras i mörka; eller ock kan fenomenet betraktas som ett interferensfenomen där de reflekterade strålarne släcka varandra. Att man kan bli osynlig, det vet jag; om man genom upptäckande av orsakerna, kan göra sig osynlig, det vet jag inte, men det är kanske möjligt, längre fram och efter övning.
— Det är gott i alla fall att tanken sås ut, den behöver så lång tid att gro. Nu skall jag börja samla iakttagelser, och om tio år kanske jag har din mening.
*
Filosoferna vandrade i allén:
— Vi ha icke alls några profetpretentioner; vi räddade oss bara på Ararat i vår ark.