— Bevis! Bevis! skrek Zachris.
— Här äro bevisen! svarade doktorn och lade en packe brev på bordet.
Zachris tog breven och ögnade på dem.
— Denna brevsamling av Lögnroths och Smartmans händer, erbjudes redaktionen till inlösen för tretti tusen kronor av en dam.
— Det är lögn, skrek Zachris. Detta har icke Lögnroth och Smartman skrivit, det är icke deras stil.
— Nej, det kan det icke vara, ty det är bevittnade kopior.
Nu var det Zachris’ styrka att försvara varje dålig sak och han började advokatyren:
— Man skall överskyla sin nästas fel, man skall tyda allt till det bästa, man skall icke vara dålig kamrat, myggor få icke bli elefanter; det här handlar till exempel bara om några buteljer vin på en restaurant; kanske källarmästarn var lika angelägen få sin vara bekant …
— Ja, men den här aktrisens pantsatta juveler …
— Det kan vara lögn, svarade Zachris.