Lögnroth nickade bifall och man bröt upp som om man varit ense om den saken förut.
— Stackars Lovisa!
— Hon har gått och blitt kall.
— Jag tror hon var fylax!
— Stjäl som en korp.
Efter en halv timme satt hela sällskapet nere på hotellet vid en lysande supé. Här var intet knussel. Rekvirera bara. Bolaget betalar.
Zachris beställde; en portion tryffel färsk, à la serviette, tretti kronor; en butelj Chateau Lafitte, sexton kronor, sex buteljer hundra kronor. Cigarrer à tre kronor stycket.
Det blev midnatt. Smartman spelade piano och Jenny sjöng som en sotare på skorstenskanten; Zachris dansade solo, Lögnroth och Falkenström hade engagerat Kilo till ett parti poker. Snart sutto dock alla vid pokerbordet där man betalade med lappar.
Men det blev morgon, och man måste gå. Smartman ringde på räkningen, men man ville icke skiljas än. Zachris rekvirerade sex buteljer champagne. Här skulle man inte lägga fingrarna emellan!
Jenny lät korkarne springa, det var hennes särskilda nöje. Lögnroth höll tal. Smartman interfolierade; Zachris tackade på sina och Jennys vägnar för en glad afton. Falkenström satt och bet Jenny i armen, medan Kilo såg ut genom fönstret. Slutligen stoppade Zachris en bunt cigarrer i fickan om 75 kronor och förklarade: