— Å, herre, har jag glömt smöret, utbrast Lovisa och sackade ut.
Man skrattade och Zachris slog i suparne. Men Lovisa kom inte igen.
Då ringde frun otåligt. Köksan stack in huvet och fräste:
— Lovisa är sjuk; vad är det om?
— Smöret, smöret!
— Jag köper inte opp, jag bara lagar maten, för jag är inte betrodd att handla … men den där stortjuven är betrodd.
Zachris sprang ut i köket och kom igen:
— Den stackarn, hon har blitt kall, och därför får jag be herrarne om ursäkt … det finns inget smör hemma.
Smartman som var matvrak hade farit över den enkla anrättningen, och gripande situationen, talade han visdomens ord:
— Hör nu god vänner, i vår tidning är det sed att redaktionen håller zwyck när den haft stämma; jag tar mig därför friheten inbjuda vårt värdfolk ner på hotellet till en enkel supé.