— Gästerna? Det var vi som gästade er, men när ni inte en gång hade smörgåsen, så måste vi gå hit! Och du, för övrigt, din lilla bracka, om du betalar en enda gång, så är det inte för mycket. Du vet ta betalt du, två gånger till och med, och du tar på alla fyra, när du kommer åt!
— Vad f—n säger du för slag! Du, som kapat åt dig tidningens indirekta inkomster; ja Borgen hade inte så orätt i afton, när han kallade er banditer …
— Hör du, svarade nu Lögnroth med en min som om han befriats från ett tysthetslöfte. När du fick fyra tusen kronor för att skaffa Falkenströms följetong, så fick han bara tre tusen för följetongen. Hör på Falkenström, Zachris fick fyra tusen för ditt arbete, men du fick bara tre.
Zachris tog av glasögonen och torkade; Falkenström blev vit, men Jenny var straxt vid hans sida och tjusade med sina nästoner, talande om annat —
Zachris tog räkningen och gjorde sig i ordning att betala, men nu ville han räkna:
— Tar ni tretti kronor för tryffeln?
— Ja, den kostar det! svarade flickan.
Nakna prästens broder som ensam ätit en terrin gåslever och druckit en liter Chambertin, hade skjutit en kandelaber framför sig och somnat på stolen i en salig ro, ty han visste att ingen människa begärde av honom att han skulle betala. När han nu i drömmen hörde nämnas tryffel för tretti kronor, vaknade han och såg med ett öga hur Zachris våndades under räkningens tyngd.
— Kostar cigarrerna tre kronor stycket?
— Ja, det är extra havanna.