Zachris stack näven i fickan och halade upp den bunt han stuvat in, lade den åter i lådan och sade:
— Nu stryker jag 75 kronor!
— Ämnar du lämna igen tryffeln också, så får du gå ut på gården, inföll Smartman.
— Det var en trevlig supé, fräste Jenny. Fy, såna busar! Nu går jag; kom du Falx!
— Han får igen pängarne i morgon, tröstade Lögnroth.
— Av er får han aldrig igen ett öre! var Jennys sista ord i tamburdörren.
— Räkningen är stor, men missräkningen är större, sade Falkenström till Jenny, ty dessa herrar hade ämnat få alltsammans för intet. Nu komma de att mörda källarmästarn och ödelägga hans affär!
Jenny stod avgjort på rättvisans sida och delade Falkenströms ogillande mening om det ohederliga beteendet.
SJÄTTE KAPITLET.
Jenny hade dukat i förmaket för två. Det lilla bordet stod framför brasan, ty det var mycket kallt ute och inne. En vit azalea prydde bordet, och med sina snövita blommor i det mörka lövet stod den som en brud bland ansjovis och ost, portugisisk lök och salt tunga. Brasan fladdrade och kastade ett rörligt rosensken på de vita kalkarne, vilka tycktes dallra i en rysning av de skarpa lukterna från maten.