— Vänta litet nu, du skall icke försumma ditt hus, visst inte, men du skall tänka på din själ också …
— Har Hanna blitt läserska?
— Du skall icke svara mig, för då kan jag inte tala, jag har icke blitt läserska, jag har ingen annan religion än mänskligheten, jag dyrkar endast — mänskligheten …
— Det var också något att dyrka! avbröt slutligen Falkenström. Vi vet väl vilka suggor vi äro!
Nu slapp det i fröken Pajs spärrhake, och med ett flin som spräckte båda kinderna, lät hon undfalla sig:
— Ja, du kan ha rätt, vi äro ena gris—ar …
Men genast samlade hon hop ansiktets alla smilband och dragskor, knep ihop munnen om det gillande flinet och återvände till mänskligheten.
— Det må nu vara, min kära Karl Gustav, men jag tar det som en plikt att arbeta för mänskligheten, hör på, vet ni att lilla fru T. har måst söka en anstalt för sina nerver?
— Se så för tusan, hon också.
— Varför tar du så vid dig för det?