— Och den tar du emot; du tar emot mina fiender i mitt hus, det är vackert.
— Hon sökte dig, men när man inte får väcka dig …
Svarslös slog han som vanligt näven i bordet så att glasen hoppade …
— Buse! svarade Jenny då hon satte sig ner med det fasta beslutet att söka Hanna Paj, anteckna sig till hennes föreläsningar, och så småningom vinna friheten.
I dag hade hon känt att ungdomstiden var ute, men hon ville återvinna den, hålla den kvar.
— Tänk att för en sån där har jag offrat min ungdom … började hon.
— Jag eller någon annan, någon skulle göra’t, och efter som du valde mig …
— Det gjorde jag icke, men det är inte för sent att välja om. Jag ser nog du tänker få mig med barn igen för att hålla mig fast, men det skall du lura dig på!
— Ämnar du gå från dina barn också?
— Dina lymlar, som du narrat på mig; jag hatar dem, det vet du, därför att de äro födda med lögn och bedrägeri … Det är ju odågor, ligapojkar som du uppfostrat till fängelsefrön. — Jag förbannar de stunder jag födde dem och jag råkade dig på min väg.