— Jo, men det var inte herr X.
— Vad gör de här?
— Badar förstås; i dubbletten. Men det angår inte oss. Kom nu!
Efter ett bad i kallbassängen hittade Falkenström i rummet rent linne, med kragar, manschetter och näsduk. På bordet fanns en flaska Marienbader, ett glas iskall mjölk och ett äpple.
Smartman kom in och ordinerade som en läkare. Därpå förde han ner patienten på rakstugan, och gick under tiden till telefonen. När han återkom var Falkenström en annan människa, men nu stod en täcksläda utanför.
— Nu skall du luta dig i hörnet här, sade Smartman. Du ska blunda och inte tala, försöka tänka på ingenting. Om du också inte somnar, så är du ändå återställd på tio minuter. Det är min kur som jag uppfunnit. — Så där, nu läser jag några brev, och säger inte ett ord åt dig.
Efter femton minuter stannade slädan ner i staden utanför ett snyggt hus i en gränd.
— Var är vi? frågade Falkenström som trodde sig vakna efter en lång nattsömn.
— Vi är hos mig.
Smartman hade flera bostäder, icke för några farliga ändamål, utan för sina vidlyftiga affärers skull, dem han icke fick sammanblanda.