I förmaket satt professor Stenkåhl och läste i statskalendern, väntande på entré.
— Nej, si …
Han blev skenbart (icke synbarligen) glad att få råka Falkenström, och frågade vart han skulle hän.
— Jag skall opp i polisen! svarade Falkenström, som befann sig i en naiv stämning för ögonblicket. Vid ordet polisen koagulerade Stenkåhls lättflytande känslor, och han rullade in sig som ett vått ålskinn framför eld.
Det retade Falkenström och han beslöt rulla opp honom igen.
— Du känner visst fröken X?
— Jo, jag är släkt med henne.
— Nå då så … kanske du kunde förmå hennes släktingar att rappellera henne …
— Varför skulle jag det?
— Kan du inte gissa? Du vet ju att hon är tribad.