*
Falkenström hade badat i den forna bagarstugan framför en riseld, och efter att ha fått rent linne och torra kläder vilade han sig på en soffa, då greve Max inträdde. Denne hade vanligen av erfarenheten lärt att människorna släpade med sig sina bekymmers atmosfär, som satt kvar i rummen likt dålig lukt, och därför gick han att söka upp sin gäst i bagarstugan. Där skulle han få tala ifrån sig, och hans elände skulle sedan slås ut med badvattnet.
Han satte sig bredvid den »sjuke» och bad honom tala.
Falkenström sprang upp, gav hela sin lidandeshistoria, med alla detaljer. Han bemötte invändningar, höll försvarstal, bannade över människors uselhet, som togo brottslingen i försvar mot den förfördelade. Han talade så att det skummade kring munnen. Slutligen blev han torr i halsen, och en lätt heshet beslöjade rösten.
Greve Max tog emot, ställde sig deltagande, kastade in en fråga här och var, gav nya uppslag, lät honom ta om vissa punkter för att riktigt få ur honom hela böldens innehåll. Hans ansikte återspeglade alla den olyckliges lidanden och han tycktes krympa ihop, framför denna hatets eld. Men mot ämnet, som var honom vidrigt, gjorde han sig hård, ty han ville icke föra det in i sina tankar, utan han ledde alltjämt av strömmen med det han kallade jordledningen. Han hade nämligen under de sista åren börjat uppfostra sig, företagit andliga övningar, gymnastiserat sin själ, och vunnit vissa färdigheter som vanliga människor kalla övernaturliga. De fula minnena ur livet hade han opererat bort; och för att icke bli rov för den förstkommandes suggestioner höll han andlig diet.
Den som läser en tidning var dag, får redaktionen över sig med alla dess åsikter och synpunkter, blir bara dess medium. Det tryckta ordets makt är stark och därför lät han Petrus läsa tidningen om morgnarna och tala om de stora världshändelserna. Skämttidningar fingo icke införas, ty han ville icke bli lågsinnad och glädjas åt elakheter. Han läste icke en bok, därför att den presenterades honom, utan han tittade först i den. Fann han den infam eller gycklaraktig, lade han den i elden, att den icke skulle råka i andras händer. Han mottog icke alla besök, och besvarade icke alla brev. Om han råkade ut för någons hat, så avklippte han kontakten med denne; öppnade icke hans brev; upphörde läsa hans böcker, ifall han var författare. Och han nämnde aldrig hans namn, ty han visste vad ett personnamn är för en strömväckare. Han strök ut honom ur sitt minne.
— Man skall aldrig hata en människa, sade han, ty det är att förstärka fiendens strömmar genom influens. Klipp av trådarne, och han når dig icke, eller skaffa dig jordledning, så går hans åskstråle ner i marken.
Under Falkenströms långa anförande hade han upptagit allt dennes elände, avlett en del, och återgivit en del, liksom tvättat på filtret, så att när Falkenström slutat, fanns nästan intet kvar av hans stora sorg. Och han var så trött att han begärde få gå till sängs.
Sedan han av Petrus fått veta »husets vanor» fördes han direkt till sitt rum och somnade.