Albert Bonniers förlag.
Stockholm.
alb. bonniers boktryckeri 1886.
1.
Rädd och hungrig.
Fyrtiotalet hade gått ut. Tredje ståndet, som genom 1792 års revolution tillkämpat sig en del af menniskans rättigheter, hade nu blifvit påmindt om att det fans ett fjerde och ett femte, som ville fram. Svenska bourgeoisien, som hjelpt Gustaf III att göra den kungliga revolten, hade längesedan recipierat i öfverklassen under förre jakobinen Bernadottes stormästarskap, och hjelpt till att motväga adels- och embetsmannaståndet, hvilka Karl Johan med sina underklassinstinkter hatade och vördade. Efter 48 års konvulsioner togs rörelsen om händer af den upplyste despoten Oskar I, hvilken insett revolutionens omotståndlighet och derför vill passa på tillfället att få äran af reformernas genomförande. Han binder vid sig borgerskapet genom näringsfrihet och frihandel, med vissa inskränkningar naturligtvis, upptäcker qvinnans magt och beviljar systrar lika arfsrätt med bröder, utan att samtidigt lätta brödernas bördor såsom blifvande familjeförsörjare. I borgarståndet finner hans regering sitt stöd gentemot adeln med Hartmansdorff och emot presterskapet, hvilka utgöra oppositionen.
Ännu hvilar samhället på klasser, temligen naturliga grupper efter yrken och sysselsättningar, hvilka hållas i schack mot hvarandra. Detta system upprätthåller en viss skenbar demokratiskhet, åtminstone i de högre klasserna. Man har ännu icke upptäckt de gemensamma intressen, som sammanhålla de öfre ringarne, och ännu finnes ej den nya slagordningen, fylkad efter öfver- och underklass.