Hvad skulle han bekänna? Smärtan och fruktan att icke få slut på uppträdet aftvang honom följande lögn:
— Han hade stulit dem.
— Hvar?
Nu visste han icke hvar en mutter satt på en kärra, men han gissade att de sutto inunder.
— Inunder kärror — alltså.
— Hvar?
Fantasien framkallade en plats der det stod många kärror.
— Vid byggeraget midt emot Smedgårdsgränd. —
Den der specificeringen af gränden gjorde saken sannolik. Den gamle trodde sig nu säkert ha tagit sanningen ur honom. Och så följde reflexionerna:
— Hur kunde du ta bort dem med bara fingrarne?