Sedan dess var han misstänkt eller rättare hans dåliga rykte stadgadt, och han pikerades länge med erinran om den stöld han aldrig begått.
En annan gång gjorde han sig sjelf skyldig till lögn, men genom en inadvertens, som han icke kunde förklara på länge. (Anbefalles föräldrar till begrundande.) En skolkamrat med syster kommer en söndagsmorgon på våren hem till honom och frågar om han vill gå med till Haga. Ja, det vill han, men han skall fråga mamma om lof först. (Pappa var borta.)
Ja, men han skall visa sitt herbarium först.
— Ska vi gå nu?
— Ja, men jag ska bara in till mamma först.
Men så kommer en liten bror in och tar hans herbarium.
Ofoget afstyres, men nu skola de se hans mineralier också.
Under tiden skall han byta om blus. Derpå tar han en liten bit bröd i skänken. Modern passerar och helsar kamraterna; de tala om ett och annat från hemmet. Johan har brådt, lägger in sakerna och för sina vänner ut i trädgården att se på groddammen. Ändtligen går man till Haga. Han lugn i den fulla tron att han begärt lof af modern.
Så kommer fadern hem.