— Låt bli och slå honom! — skrek Johan med en befallande och hotande ton och gick fadern på lifvet, som om han ville ta honom i kragen.
— Hvad i Jesu namn säger du för slag?
— Rör honom inte. Han är oskyldig.
— Hör du, kom in får jag tala vid dig, du är visst tokig, — sade fadern.
— Ja, jag ska komma, jag, — fortfor den rädde Johan såsom en besatt.
Fadern föll ett ögonblick för hans säkra ton, och hans ganska klara förstånd måtte ha sagt honom att saken var sjuk.
— Hvad har du att säga? — frågade han lugnare, men misstänksam ännu.
— Jag säger att det är Karins fel; hon bar sig illa åt, och hade mamma lefvat, så...
Det stack djupt!
— Hvad pratar du för smörja om mamma! Du har en ny mamma nu. Bevisa hvad du säger. Hvad har Karin gjort?