Hvad betyder nu då allt detta — sade jag otålig och såg på Melia.
Det betyder — svarade käringen vildt — hvad det betyder frågar du, stolte och häftige yngling; jo först betyder det, att din väg skiljer sig ifrån hennes — härvid pekade hon på Melia — ty de båda djupa strecken äro edra öden … se huru du kastar ögonen på henne; men tro inte, att du nånsin får henne ….. Hvad den andra rara damens lifstid tycks vara kort! Och det är ändå hon som ger upphof åt din lycka.
Vi sökte alla tre att skratta, men vårt skratt var icke hjertligt.
Käringen släppte min hand. Då sade Ingrid: vill du inte äfven spå någonting ur min hand.
Den gamla svarade: den ena handen sade mig nog; jag vill inte mera spå. Nu går jag att köpa åt mig trösten.
Hon försvann. Jag såg på Melia; hennes blick var rädd och bäfvande.
Ännu förekommer det mig stundom såsom om en förgiftig dunst utsläckt en klar och vacker låga i hennes hjerta.
— — — — —
Ingrid gjorde bekantskap med en aktningsvärd medelålders man. Hon gaf honom sitt hjerta och lofvade honom sin hand.
Hittills hade jag endast obestämdt talat med Melia om min kärlek. Nu ville äfven jag få veta allt.