Han gick bort till dörren, tog ur nyckeln på yttersidan, satte den i innantill och vred om. Så kom han och tog mig i handen och reste mig upp.
— Se icke så högtidlig ut!
Jag var nyfiken, nyfiken, nyfiken. Han har rätt jag står som ett barn utanför och är nyfiken.
Jag lät honom hållas. Jag visste hela tiden, att min natur icke kan draga mig med. Men jag har ett så omättligt begär efter smekningar, liksom han.
Han drog mig fram, fint och vackert, som i en fransäs. Jag satte mig i divanen. Men — — — jag kände en stark hand kring min strupe — mitt hufvud trycktes tillbaka — — åh, en sådan kyss skrämmer mig och lämnar mig kall. Jag tror att också han var kall.
Jag gömde mitt ansikte mot hans axel. Han såg förvånad på mig.
— Du vill icke?
Intet svar.
— Du vill att jag skall förföra dig, men det blir icke af.
— Nej, jag vill icke att du skall förföra mig.