Hon kom från sitt sofrum, när han stod i begrepp att gå, efter att ha lagt sitt visitkort på hennes arbetsbord.
— Tänk så glad jag skulle ha blifvit, om jag kommit in och funnit visitkortet! Jag har knappt varit borta i fem minuter.
Han ville draga henne till sig i rättighet eller vana; och så kom kylan öfver henne. Hon rätade upp sig och mötte hans blick, tillbakavisande.
— Hvarför gör ni så här? Han härmade hennes rörelse, när hon drog sig tillbaka från att möta hans läppar.
— En stämning, ett ingenting! Kan man alltid göra sig reda för sådant?
— Hvad för en stämning?
— Jag känner mig främmande för er.
Han skrattade och ansiktet klarnade upp.
— Så-å! Vi ha blifvit främmande för hvarandra! Är det ingenting annat än det?
— Nej.