Jag ser icke stort bättre ut. Han vet det; men bara för det lampskenet kan ge mig som ett skimmer af ungdom, är han färdig. Hu!
Det är icke dygdig harm som dikterar detta känsloutbrott, icke heller svartsjuka, ty det är icke tanken på de kvinnor, han verkligen älskat, som upprör mig; det är tanken på alla de andra, som han gett ett grand af sig själf bara för att få samlingen ökad.
Om jag blott kunde finna ord för min egen stämning, när det kommer till stycket!
Jag vill försöka. Ack, jag skulle ha lust att be till den Gud, jag icke tror på, om det blott kunde hjälpa mig till att vara god och sann. Att i hvarje ord vara enkelt naturlig, så att han måtte tro på mig, så att han icke måtte bli ond, så att han måtte höra på mig och tänka på hvad jag säger. Jag önskar så innerligt, att vi måtte bli vänner. Men detta halfva, falska erotikförhållande kan ej få fortfara. Må han vara förälskad i mig eller blott låtsa vara det, men jag vill icke, att han ur mina smekningar skall tro sig dricka en känsla, som för länge sedan upphört att vara till — annat än latent åtminstone.
I morgon se vi hvarandra icke, ty jag går på teatern. Spela de något bra, går jag i öfvermorgon också. Förklaringen till min bortovaro kan han få när och hur han behagar. Ingenting annat hindrar mig från att resa hem, än fruktan för att han kan skrifva något, som skulle kunna förorsaka mig ett recidiv.
I alla händelser skall jag se till, att jag kan arbeta eller åtminstone vara lugn.
Nu är jag sömnig. Och jag tror, att jag kan sofva. God natt!
Hur löjligt att taga af all stassen, som han icke sett!
Puh, nej! Att försaka är visst icke rätta vägen till likgiltighet. Sist var jag bara på trots ett beläte, som han icke fick ringaste lifstecken ur, hur mycket han än försökte. Och i dag längtar jag så, att jag kan bli tokig; längtar efter hans vänlighet, som jag stötte tillbaka i förrgår. Och jag längtade hela dagen i går, kunde ingenting göra annat än bara längta — ja, jag har icke varit riktigt lugn allt sedan vi skildes med det kyliga handslaget.
Så känns det efter det man spelat kall!