— Käre Herre Gud, hjälp mig, fräls mig från rövaren och döden!
Vid dessa ord blev rövaren likblek i ansiktet. Han släppte flickan och tumlade baklänges.
— Ve mig, ve mig! utbrast han förfärad. Flickan har återfått minnet av den, som jag inte vill nämna. Hon har åkallat honom, och nu stå de två änglarna åter vid hennes sida. Jag är förlorad.
I det samma hördes ett brak från den inslagna järnporten, och folket rusade uppför trappan. Rövaren tog ett språng och kastade sig ut genom torngluggen samt slog ihjäl sig mot stenarna på marken där utanför. Med fröjd och glädjerop fördes flickan hem, och från den dagen hade man aldrig ont av rövaren i det gamla slottstornet.
Illustratör: Einar Torsslow.
Birgittas juldröm.
För Snövit av Gewe.
