— Det var bra, du, sade han. Låt nu bror din fortsätta.
Anders läste, nästan lika säkert som Johan, kapitlet till slut.
Då klappade prosten honom på huvudet och sade:
— Det var riktigt duktigt gjort. Se här, denna får du till belöning. Du får dela den med din bror, hälften var.
Anders kilade bort till Johan, som redan återvänt till spiselvrån, och visade honom skatten. Det var en 24-skilling.
Så stora pengar hade pojkarna aldrig förut ägt, och deras glädje var stor.
När husförhöret var slut och prosten lagade sig till att resa, måste gossarna fram till honom för att bocka och tacka för vad de fått.
— Det var ett par pigga pojkar ni har, fader Johannes, sade prosten till deras far. Dem kan det bli någonting av med tiden.
De där orden hörde Johan, och de fäste sig i hans minne och sinne.
