011:026 De tappra hjältarna voro: Asael, Joabs broder, Elhanan, Dodos son, från Bet-Lehem; 011:027 haroriten Sammot; peloniten Heles; 011:028 tekoaiten Ira, Ickes' son; anatotiten Abieser; 011:029 husatiten Sibbekai; ahoaiten Ilai; 011:030 netofatiten Maherai; netofatiten Heled, Baanas son; 011:031 Itai, Ribais son, från Gibea i Benjamins barns stam; pirgatoniten Benaja; 011:032 Hurai från Gaas' dalar; arabatiten Abiel; 011:033 baharumiten Asmavet; saalboniten Eljaba; 011:034 gisoniten Bene-Hasem; harariten Jonatan, Sages son; 011:035 harariten Ahiam, Sakars son; Elifal, Urs son; 011:036 mekeratiten Hefer; peloniten Ahia; 011:037 Hesro från Karmel; Naarai, Esbais son; 011:038 Joel, broder till Natan; Mibhar, Hagris son; 011:039 ammoniten Selek; berotiten Naherai, vapendragare åt Joab, Serujas son; 011:040 jeteriten Ira; jeteriten Gareb; 011:041 hetiten Uria; Sabad, Alais son; 011:042 rubeniten Adina, Sisas son, en huvudman bland rubeniterna, och jämte honom trettio andra; 011:043 Hanan, Maakas son, och mitniten Josafat; 011:044 astarotiten Ussia; Sama och Jeguel, aroeriten Hotams söner; 011:045 Jediael, Simris son, och hans broder Joha, tisiten; 011:046 Eliel-Hammahavim samt Jeribai och Josauja, Elnaams söner, och moabiten Jitma; 011:047 slutligen Eliel, Obed och Jaasiel-Hammesobaja.
012:001 Och dessa voro de som kommo till David i Siklag, medan han ännu höll sig undan för Saul, Kis' son; de hörde till de hjältar som bistodo honom under kriget. 012:002 De voro väpnade med båge och skickliga i att, både med höger och med vänster hand, slunga stenar och avskjuta pilar från bågen. Av Sauls stamfränder, benjaminiterna, kommo: 012:003 Ahieser, den förnämste, och Joas, gibeatiten Hassemaas söner; Jesuel och Pelet, Asmavets söner; Beraka; anatotiten Jehu; 012:004 gibeoniten Jismaja, en av de trettio hjältarna, anförare för de trettio; Jeremia; Jahasiel; Johanan; gederatiten Josabad; 012:005 Eleusai; Jerimot; Bealja; Semarja; harufiten Sefatja; 012:006 koraiterna Elkana, Jissia, Asarel, Joeser och Jasobeam; 012:007 Joela och Sebadja, söner till Jeroham, av strövskaran.
012:008 Och av gaditerna avföllo några och gingo till David i bergfästet i öknen, tappra män, krigsmän skickliga att strida, rustade med sköld och spjut; de hade en uppsyn såsom lejon och voro snabba såsom gaseller på bergen: 012:009 Eser, den förnämste, Obadja, den andre, Eliab, den tredje, 012:010 Masmanna, den fjärde, Jeremia, den femte, 012:011 Attai, den sjätte, Eliel, den sjunde, 012:012 Johanan, den åttonde, Elsabad, den nionde, 012:013 Jeremia, den tionde, Makbannai, den elfte. 012:014 Dessa hörde till Gads barn och till de förnämsta i hären; den ringaste av dem var ensam så god som hundra, men den ypperste så god som tusen. 012:015 Dessa voro de som i första månaden gingo över Jordan, när den var full över alla sina bräddar, och som förjagade alla dem som bodde i dalarna, åt öster och åt väster.
012:016 Av Benjamins och Juda barn kommo några män till David ända till bergfästet. 012:017 Då gick David ut emot dem och tog till orda och sade till dem: »Om I kommen till mig i fredlig avsikt och viljen bistå mig, så är mitt hjärta redo till förening med eder; men om I kommen för att förråda mig åt mina ovänner, fastän ingen orätt är i mina händer, då må våra fäders Gud se därtill och straffa det.» 012:018 Men Amasai, den förnämste bland de trettio, hade blivit beklädd med andekraft, och han sade:
»Dina äro vi, David, och med dig stå vi, du Isais son. Frid vare med dig, frid, och frid vare med dem som bistå dig ty din Gud har bistått dig!»
Och David tog emot dem och gav dem plats bland de förnämsta i sin skara.
012:019 Från Manasse gingo några över till David, när han med filistéerna drog ut i strid mot Saul, dock fingo de icke bistå dessa; ty när filistéernas hövdingar hade rådplägat, skickade de bort honom, i det de sade: »Det gäller huvudet för oss, om han går över till sin herre Saul. 012:020 När han då drog till Siklag, gingo dessa från Manasse över till honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Elihu och Silletai, huvudmän för de ätter som tillhörde Manasse. 012:021 Dessa bistodo David mot strövskaran, ty de voro allasammans tappra stridsmän och blevo hövitsmän i hären. 012:022 Dag efter dag kommo nämligen allt flera till David för att bistå honom, så att hans läger blev övermåttan stort.
012:023 Detta är de tal som angiva summorna av det väpnade krigsfolk som kom till David i Hebron, för att efter HERRENS befallning flytta Sauls konungamakt över på honom: 012:024 Juda barn, som buro sköld och spjut, sex tusen åtta hundra, väpnade till strid; 012:025 av Simeons barn tappra krigsmän, sju tusen ett hundra; 012:026 av Levi barn fyra tusen sex hundra; 012:027 därtill Jojada, fursten inom Arons släkt, och med honom tre tusen sju hundra; 012:028 så ock Sadok, en tapper yngling, med sin familj, tjugutvå hövitsmän; 012:029 av Benjamins barn, Sauls stamfränder, tre tusen (ty ännu vid den tiden höllo de flesta av dem troget med Sauls hus); 012:030 av Efraims barn tjugu tusen åtta hundra, tappra stridsmän, namnkunniga män i sina familjer; 012:031 av ena hälften av Manasse stam aderton tusen namngivna män, som kommo för att göra David till konung; 012:032 av Isaskars barn kommo män som väl förstodo tidstecknen och insågo vad Israel borde göra, två hundra huvudmän, därtill alla deras stamfränder under deras befäl; 012:033 av Sebulon stridbara män, rustade till krig med alla slags vapen, femtio tusen, som samlades endräktigt; 012:034 av Naftali ett tusen hövitsmän, och med dem trettiosju tusen, väpnade med sköld och spjut; 012:035 av daniterna krigsrustade män, tjuguåtta tusen sex hundra; 012:036 av Aser stridbara män, rustade till krig, fyrtio tusen; 012:037 och från andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra hälften av Manasse stam, ett hundra tjugu tusen, väpnade med alla slags vapen som brukas vid krigföring. 012:038 Alla dessa krigsmän, ordnade till strid, kommo i sina hjärtans hängivenhet till Hebron för att göra David till konung över hela Israel. Också hela det övriga Israel var enigt i att göra David till konung. 012:039 Och de voro där hos David i tre dagar och åto och drucko, ty deras bröder hade försett dem med livsmedel. 012:040 De som bodde närmast dem, ända upp till Isaskar, Sebulon och Naftali, tillförde dem ock på åsnor, kameler, mulåsnor och oxar livsmedel i myckenhet till föda: mjöl, fikonkakor och russinkakor, vin och olja, fäkreatur och småboskap; ty glädje rådde i Israel.
013:001 Och David rådförde sig med över- och underhövitsmännen, med alla furstarna. 013:002 Sedan sade David till Israels hela församling: »Om I så finnen för gott, och om detta är från HERREN, vår Gud, så låt oss sända bud åt alla håll till våra övriga bröder i alla Israels landsändar, och därjämte till prästerna och leviterna i de städer kring vilka de hava sina utmarker, att de må församla sig till oss; 013:003 och låt oss flytta vår Guds ark till oss, ty i Sauls tid frågade vi icke efter den.» 013:004 Och hela församlingen svarade att man skulle göra så, ty förslaget behagade hela folket. 013:005 Så församlade då David hela Israel, från Sihor i Egypten ända dit där vägen går till Hamat, för att hämta Guds ark från Kirjat-Jearim. 013:006 Och David drog med hela Israel upp till Baala, det är Kirjat-Jearim, som hör till Juda, för att därifrån föra upp Guds, HERRENS, ark, hans som tronar på keruberna, och efter vilken den hade fått sitt namn. 013:007 Och de satte Guds ark på en ny vagn och förde den bort ifrån Abinadabs hus; och Ussa och Ajo körde vagnen. 013:008 Och David och hela Israel fröjdade sig inför Gud av all makt, med sånger och med harpor, psaltare, pukor, cymbaler och trumpeter. 013:009 Men när de kommo till Kidonslogen, räckte Ussa ut sin hand för att fatta I arken, ty oxarna snavade. 013:010 Då upptändes HERRENS vrede mot Ussa, och därför att han hade räckt ut sin hand mot arken, slog han honom, så att han föll ned död där inför Gud. 013:011 Men det gick David hårt till sinnes att HERREN så hade brutit ned Ussa; och han kallade det stället Peres-Ussa, såsom det heter ännu i dag. 013:012 Och David betogs av sådan fruktan för Gud på den dagen, att han sade: »Huru skulle jag töras låta föra Guds ark till mig?» 013:013 Därför lät David icke flytta in arken till sig i Davids stad, utan lät sätta in den i gatiten Obed-Edoms hus. 013:014 Sedan blev Guds ark kvar vid Obed-Edoms hus, där den stod i sitt eget hus, i tre månader; men HERREN välsignade Obed-Edoms hus och allt vad som hörde honom till.
014:001 Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ, därjämte ock murare och timmermän, för att de skulle bygga honom ett hus. 014:002 Och David märkte att HERREN hade befäst honom såsom konung över Israel; ty han hade låtit hans rike bliva övermåttan upphöjt, för sitt folk Israels skull. 014:003 Och David tog sig ännu flera hustrur i Jerusalem, och David födde ännu flera söner och döttrar. 014:004 Dessa äro namnen på de söner som han fick i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo, 014:005 Jibhar, Elisua, Elpelet, 014:006 Noga, Nefeg, Jafia, 014:007 Elisama, Beeljada och Elifelet.