014:008 Men när filistéerna hörde att David hade blivit smord till konung över hela Israel, drogo de allasammans upp för att fånga David. När David hörde detta, drog han ut mot dem. 014:009 Då nu filistéerna hade fallit in i Refaimsdalen och där företogo plundringståg, 014:010 frågade David Gud: »Skall jag draga upp mot filistéerna? Vill du då giva dem i min hand?» HERREN svarade honom: »Drag upp; jag vill giva dem i din hand.» 014:011 Och de drogo upp till Baal-Perasim, och där slog David dem. Då sade David: »Gud har brutit ned mina fiender genom min hand, likasom en vattenflod bryter ned.» Därav fick det stället namnet Baal-Perasim. 014:012 De lämnade där efter sig sina gudar; och David befallde att dessa skulle brännas upp i eld. 014:013 Men filistéerna företogo ännu en gång plundringståg i dalen. 014:014 När David då åter frågade Gud, svarade Gud honom: »Du skall icke draga upp efter dem; du må kringgå dem på en omväg, så att du kommer över dem från det håll där bakaträden stå. 014:015 Så snart du sedan hör ljudet av steg i bakaträdens toppar, drag då ut till strid, ty då har Gud dragit ut framför dig till att slå filistéernas här.» 014:016 David gjorde såsom Gud hade bjudit honom; och de slogo filistéernas här och förföljde dem från Gibeon ända till Geser. 014:017 Och ryktet om David gick ut i alla länder, och HERREN lät fruktan för honom komma över alla folk.
015:001 Och han uppförde åt sig hus i Davids stad; sedan beredde han en plats åt Guds ark och slog upp ett tält åt den. 015:002 Därvid befallde David: »Inga andra än leviterna må bära Guds ark; ty dem har HERREN utvalt till att bära Guds ark och till att göra tjänst inför honom för evärdlig tid.» 015:003 Och David församlade hela Israel till Jerusalem för att hämta HERRENS ark upp till den plats som han hade berett åt den. 015:004 Och David samlade tillhopa Arons barn och leviterna; 015:005 av Kehats barn: Uriel, deras överste, och hans bröder, ett hundra tjugu; 015:006 av Meraris barn: Asaja, deras överste, och hans bröder, två hundra tjugu; 015:007 av Gersoms barn: Joel, deras överste, och hans bröder, ett hundra trettio; 015:008 av Elisafans barn: Semaja, deras överste, och hans bröder, två hundra; 015:009 av Hebrons barn: Eliel, deras överste, och hans bröder, åttio; 015:010 av Ussiels barn: Amminadab, deras överste, och hans bröder, ett hundra tolv.
015:011 Och David kallade till sig prästerna Sadok och Ebjatar jämte leviterna Uriel, Asaja, Joel, Semaja, Eliel och Amminadab. 015:012 Och han sade till dem: »I ären huvudmän för leviternas familjer. Helgen eder tillika med edra bröder, och hämten så HERRENS, Israels Guds, ark upp till den plats som jag har berett åt den. 015:013 Ty därför att I förra gången icke voren tillstädes var det som HERREN, vår Gud, bröt ned en av oss, till straff för att vi icke sökte honom så, som tillbörligt var.» 015:014 Då helgade prästerna och leviterna sig till att hämta upp HERRENS, Israels Guds, ark. 015:015 Och såsom Mose hade bjudit i enlighet med HERRENS ord, buro nu Levi barn Guds ark med stänger, som vilade på deras axlar.
015:016 Och David sade till de översta bland leviterna att de skulle förordna sina bröder sångarna till tjänstgöring med musikinstrumenter, psaltare, harpor och cymbaler, som de skulle låta ljuda, under det att de höjde glädjesången. 015:017 Leviterna förordnade då Heman, Joels son, och av hans bröder Asaf, Berekjas son, och av dessas bröder, Meraris barn, Etan, Kusajas son, 015:018 och jämte dem deras bröder av andra ordningen Sakarja, Ben, Jaasiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benaja, Maaseja, Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och Jegiel, dörrvaktarna. 015:019 Och sångarna, Heman, Asaf och Etan, skulle slå kopparcymbaler. 015:020 Sakarja, Asiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och Benaja skulle spela på psaltare, till Alamót. 015:021 Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom, Jegiel och Asasja skulle leda sången med harpor, till Seminit. 015:022 Kenanja, leviternas anförare, när de buro, skulle undervisa i att bära, ty han var kunnig i sådant. 015:023 Berekja och Elkana skulle vara dörrvaktare vid arken. 015:024 Sebanja, Josafat, Netanel, Amasai, Sakarja, Benaja och Elieser, prästerna, skulle blåsa i trumpeter framför Guds ark. Slutligen skulle Obed-Edom och Jehia vara dörrvaktare vid arken. 015:025 Så gingo då David och de äldste i Israel och överhövitsmännen åstad för att hämta HERRENS förbundsark upp ur Obed-Edoms hus, under jubel. 015:026 Och då Gud skyddade leviterna som buro HERRENS förbundsark, offrade man sju tjurar och sju vädurar. 015:027 Därvid var David klädd i en kåpa av fint linne; så voro ock alla leviterna som buro arken, så ock sångarna och Kenanja, som anförde sångarna, när de buro. Och därjämte bar David en linne-efod. 015:028 Och hela Israel hämtade upp HERRENS förbundsark under jubel och basuners ljud; och man blåste i trumpeter och slog cymbaler och lät psaltare och harpor ljuda.
015:029 När då HERRENS förbundsark kom till Davids stad, blickade Mikal, Sauls dotter, ut genom fönstret, och då hon såg konung David dansa och göra sig glad, fick hon förakt för honom i sitt hjärta.
016:001 Sedan de hade fört Guds ark ditin, ställde de den i tältet som David hade slagit upp åt den, och framburo därefter brännoffer och tackoffer inför Guds ansikte. 016:002 När David hade offrat brännoffret och tackoffret, välsignade han folket i HERRENS namn. 016:003 Och åt var och en av alla israeliterna, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, ett stycke kött och en druvkaka.
016:004 Och han förordnade vissa leviter till att göra tjänst inför HERRENS ark, för att de skulle prisa, tacka och lova HERREN, Israels Gud: 016:005 Asaf såsom anförare, näst efter honom Sakarja, och vidare Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med psaltare och harpor; och Asaf skulle slå cymbaler. 016:006 Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle beständigt stå med sina trumpeter framför Guds förbundsark. 016:007 På den dagen var det som David först fastställde den ordningen att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka HERREN på detta sätt:
016:008 »Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken. 016:009 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under. 016:010 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.
016:011 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt. 016:012 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar, 016:013 I Israels, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.
016:014 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar. 016:015 Tänken evinnerligen på hans förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat, 016:016 på det förbund han slöt med Abraham och på hans ed till Isak.