006:028 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet. 006:029 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig! 006:030 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
007:001 En stridsmans liv lever ju människan på jorden, och hennes dagar äro såsom dagakarlens dagar. 007:002 Hon är lik en träl som flämtar efter skugga, lik en dagakarl som får bida efter sin lön.
007:003 Så har jag fått till arvedel månader av elände; nätter av vedermöda hava blivit min lott. 007:004 Så snart jag har lagt mig, är min fråga: »När skall jag då få stå upp?» Ty aftonen synes mig så lång; jag är övermätt av oro, innan morgonen har kommit.
007:005 Med förruttnelsens maskar höljes min kropp, med en skorpa lik jord; min hud skrymper samman och faller sönder.
007:006 Mina dagar fly snabbare än vävarens spole; de försvinna utan något hopp. 007:007 Tänk därpå att mitt liv är en fläkt, att mitt öga icke mer skall få se någon lycka. 007:008 Den nu ser mig, hans öga skall ej vidare skåda mig; bäst din blick vilar på mig, är jag icke mer.
007:009 Såsom ett moln som har försvunnit och gått bort, så är den som har farit ned i dödsriket; han kommer ej åter upp därifrån. 007:010 Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus, och hans plats vet icke av honom mer.
007:011 Därför vill jag nu icke lägga band på min mun, jag vill taga till orda i min andes ångest, jag vill klaga i min själs bedrövelse. 007:012 Icke är jag väl ett hav eller ett havsvidunder, så att du måste sätta ut vakt mot mig?
007:013 När jag hoppas att min bädd skall trösta mig, att mitt läger skall lindra mitt bekymmer, 007:014 då förfärar du mig genom drömmar, och med syner förskräcker du mig.
007:015 Nej, hellre vill jag nu bliva kvävd, hellre dö än vara blott knotor! 007:016 Jag är led vid detta; aldrig kommer jag åter till liv. Låt mig vara; mina dagar äro ju fåfänglighet.
007:017 Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne, aktar på henne så noga, 007:018 synar henne var morgon, prövar henne vart ögonblick?