033:031 Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala. 033:032 Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt. 033:033 Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.
034:001 Och Elihu tog till orda och sade:
034:002 Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig. 034:003 Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta. 034:004 Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.
034:005 Se, Job har sagt: »Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt. 034:006 Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit.»
034:007 Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten, 034:008 han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor. 034:009 Ty han säger: »Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud.»
034:010 Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är! 034:011 Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat. 034:012 Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.
034:013 Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets? 034:014 Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt, 034:015 då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.
034:016 Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna. 034:017 Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet? 034:018 Får man då säga till en konung: »Du ogärningsman», eller till en furste: »Du ogudaktige»?
034:019 Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.
034:020 I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.