009:008 Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms; 009:009 och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.
009:010 Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider. 009:011 Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.
009:012 Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar. 009:013 Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.
009:014 Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar; 009:015 på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.
009:016 Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad. 009:017 HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. Sela.
009:018 DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket, alla hedningar, de som förgäta Gud.
009:019 Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.
009:020 Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.
009:021 Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. Sela.
010:001 Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider? 010:002 Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!