010:003 Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN. 010:004 Den ogudaktige säger i sitt högmod: »Han frågar icke därefter.» »Det finnes ingen Gud», så äro alla hans tankar. 010:005 Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet. 010:006 Han säger i sitt hjärta: »Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.» 010:007 Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.
010:008 Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige. 010:009 Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät. 010:010 Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor. 010:011 Han säger i sitt hjärta: »Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.»
010:012 Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma. 010:013 Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?
010:014 Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.
010:015 Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den. 010:016 Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.
010:017 De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt 010:018 för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck.
011:001 För sångmästaren; av David.
Till HERREN Har jag tagit min tillflykt. Huru kunnen I då säga till mig: »Flyn såsom fåglar till edert berg; 011:002 ty se, de ogudaktiga spänna bågen, de hava lagt sin pil på strängen, för att i mörkret skjuta på de rättsinniga. 011:003 När grundvalarna upprivas, vad kan då den rättfärdige uträtta?»
011:004 HERREN är i sitt heliga tempel, HERRENS tron är i himmelen; hans ögon skåda, hans blickar pröva människors barn. 011:005 HERREN prövar den rättfärdige; men den ogudaktige och den som älskar våld, dem hatar hans själ.
011:006 Han skall låta ljungeldssnaror regna över de ogudaktiga; eld och svavel och glödande vind, det är den kalk som bliver dem beskärd. 011:007 Ty HERREN är rättfärdig, han älskar rättfärdigheten; de redliga skola skåda hans ansikte.