030:005 Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn. 030:006 Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.
030:007 Jag sade, när det gick mig väl: »Jag skall aldrig vackla.» 030:008 HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.
030:009 Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag: 030:010 »Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet? 030:011 Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.»
030:012 Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje. 030:013 Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.
031:001 För sångmästaren; en psalm av David.
031:002 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet. 031:003 Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.
031:004 Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig. 031:005 Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.
031:006 I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud. 031:007 Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.
031:008 Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden 031:009 och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.
031:010 Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp. 031:011 Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.