031:012 För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig. 031:013 Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl. 031:014 Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.
031:015 Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: »Du är min Gud.» 031:016 Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare. 031:017 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd.
031:018 HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket. 031:019 Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.
031:020 Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig! 031:021 Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp.
031:022 Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad! 031:023 Ty väl sade jag i min ångest: »Jag är bortdriven från dina ögon.» Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.
031:024 Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod. 031:025 Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN.
032:001 Av David; en sång.
Säll är den vilkens överträdelse är förlåten, vilkens synd är överskyld. 032:002 Säll är den människa som HERREN icke tillräknar missgärning, och i vilkens ande icke är något svek.
032:003 Så länge jag teg, försmäktade mina ben vid min ständiga klagan. 032:004 Ty dag och natt var din hand tung över mig; min livssaft förtorkades såsom av sommarhetta. Sela.
032:005 Då uppenbarade jag min synd för dig och överskylde icke min missgärning. Jag sade: »Jag vill bekänna för HERREN mina överträdelser»; då förlät du mig min synds missgärning. Sela.