036:006 HERRE, upp i himmelen räcker din nåd, och din trofasthet allt upp till skyarna. 036:007 Din rättfärdighet är såsom väldiga berg, dina rätter såsom det stora havsdjupet; både människor och djur hjälper du, HERRE.
036:008 Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud! Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga. 036:009 De varda mättade av ditt hus' rika håvor, och av din ljuvlighets ström giver du dem att dricka. 036:010 Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus se vi ljus.
036:011 Låt din nåd förbliva över dem som känna dig och din rättfärdighet över de rättsinniga. 036:012 Låt icke de högmodigas fot komma över mig eller de ogudaktigas hand driva mig bort. 036:013 Ja, där ligga ogärningsmännen fallna; de äro nedstötta och kunna icke mer resa sig.
037:001 Av David.
Harmas icke över de onda, avundas icke dem som göra orätt. 037:002 Ty såsom gräs varda de snart avhuggna, och såsom gröna örter vissna de.
037:003 Förtrösta på HERREN, och gör vad gott är, förbliv i landet och beflita dig om redbarhet, 037:004 och hav din lust i HERREN: då skall han giva dig vad ditt hjärta begär.
037:005 Befall din väg åt HERREN och förtrösta på honom; han skall göra det. 037:006 Han skall låta din rättfärdighet gå fram såsom ljuset och din rätt såsom middagens sken.
037:007 Var stilla för HERREN och förbida honom, harmas icke över den vilkens väg är lyckosam, över den man som umgås med ränker.
037:008 Avhåll dig från vrede och låt förbittringen fara; harmas icke; därmed gör du blott illa. 037:009 Ty de onda skola varda utrotade, men de som vänta efter HERREN, de skola besitta landet.
037:010 Ännu en liten tid, så är den ogudaktige icke mer; och när du ser efter hans plats, då är han borta. 037:011 Men de ödmjuka skola besitta landet och hugnas av stor frid.