038:010 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold. 038:011 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
038:012 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån. 038:013 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
038:014 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun; 038:015 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
038:016 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud. 038:017 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
038:018 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig; 038:019 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
038:020 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak, 038:021 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
038:022 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. 038:023 Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
039:001 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.
039:002 Jag sade: »Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon.» 039:003 Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta. 039:004 Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.
039:005 HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är. 039:006 Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. Sela. 039:007 Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.