039:008 Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp. 039:009 Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren. 039:010 Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det. 039:011 Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag. 039:012 Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. Sela.
039:013 Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder. 039:014 Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.
040:001 För sångmästaren; av David; en psalm.
040:002 Stadigt förbidade jag HERREN, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop. 040:003 Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn; han ställde mina fötter på en klippa, han gjorde mina steg fasta; 040:004 han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Det skola många se och varda häpna, och skola förtrösta på HERREN.
040:005 Säll är den man som sätter sin förtröstan till HERREN; och icke vänder sig till dem som äro stolta och vika av i lögn. 040:006 Stora äro de under du har gjort, HERRE, min Gud, och de tankar du har tänkt för oss; dig är intet likt. Jag ville förkunna dem och tala om dem, men de stå icke till att räkna.
040:007 Till slaktoffer och spisoffer har du icke behag —öppna öron har du givit mig— brännoffer och syndoffer begär du icke. 040:008 Därför säger jag: »Se, jag kommer; i bokrullen är skrivet vad jag skall göra. 040:009 Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.»
040:010 Jag bådar glädje, jag förkunnar din rättfärdighet i den stora församlingen; se, jag tillsluter icke mina läppar; du, HERRE, vet det. 040:011 Din rättfärdighet fördöljer jag icke i mitt hjärta, om din trohet och din frälsning talar jag; jag förtiger icke din nåd och din trofasthet för den stora församlingen.
040:012 Du, HERRE, skall icke tillsluta din barmhärtighet för mig; din nåd och din trofasthet må alltid bevara mig. 040:013 Ty lidanden omvärva mig, flera än jag kan räkna; mina missgärningar hava tagit mig fatt, så att jag icke kan se; de äro flera än håren på mitt huvud, och mitt mod har övergivit mig.
040:014 Värdes, o HERRE, rädda mig; HERRE, skynda till min hjälp. 040:015 Må alla de komma på skam och varda utskämda, som stå efter mitt liv för att förgöra det; må de vika tillbaka och blygas, som önska min ofärd. 040:016 Må de häpna i sin skam, som säga till mig: »Rätt så, rätt så!»
040:017 Men alla de som söka dig må fröjdas och vara glada i dig; de som åstunda din frälsning säge alltid: »Lovad vare HERREN!» 040:018 Är jag ock betryckt och fattig, Herren sörjer dock för mig. Min hjälp och min befriare är du; min Gud, dröj icke.