045:002 Mitt hjärta flödar över av sköna ord; jag säger: min dikt gäller en konung; en snabb skrivares penna är min tunga.
045:003 Du är den skönaste bland människors barn, ljuvlighet är utgjuten över dina läppar; så se vi att Gud har välsignat dig evinnerligen. 045:004 Omgjorda din länd med ditt svärd, du hjälte, i ditt majestät och din härlighet. 045:005 Och drag så åstad, lyckosam i din härlighet, till försvar för sanning, för ödmjukhet och rättfärdighet, så skall din högra hand lära dig underbara gärningar. 045:006 Skarpa äro dina pilar; folk skola falla för dig; konungens fiender skola träffas i hjärtat. 045:007 Gud, din tron förbliver alltid och evinnerligen; ditt rikes spira är rättvisans spira. 045:008 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet; därför har Gud, din Gud, smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.
045:009 Av myrra, aloe och kassia dofta alla dina kläder; från elfenbenspalatser gläder dig strängaspel. 045:010 Konungadöttrar har du såsom tärnor i ditt hov, en drottning står vid din högra sida, i guld från Ofir.
045:011 Hör, dotter, och giv akt, och böj ditt öra härtill: Förgät nu ditt folk och din faders hus, 045:012 och må konungen få hava sin lust i din skönhet; ty han är din herre, och för honom skall du falla ned.
045:013 Se, dottern Tyrus, ja, de rikaste folk söka nu att vinna din ynnest med skänker. 045:014 Idel härlighet är hon, konungadottern i gemaket: av guldvirkat tyg består hennes dräkt, 045:015 i brokigt vävda kläder föres hon till konungen; jungfrur, hennes väninnor, följa henne åt; de ledas in till dig. 045:016 Under glädje och fröjd föras de fram, de tåga in i konungens palats.
045:017 I dina fäders ställe skola dina söner träda; dem skall du sätta till furstar överallt i landet. 045:018 Ditt namn vill jag göra prisat bland alla kommande släkten; så skola ock folken lova dig, alltid och evinnerligen.
046:001 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.
046:002 Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad. 046:003 Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet; 046:004 om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. Sela.
046:005 En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning. 046:006 Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr. 046:007 Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.
046:008 HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.