042:012 Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.
043:001 Skaffa mig rätt, o Gud, och utför min sak mot ett folk utan fromhet; rädda mig ifrån falska och orättfärdiga människor. 043:002 Ty du är den Gud som är mitt värn; varför har du förkastat mig? Varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender? 043:003 Sänd ditt ljus och din sanning; må de leda mig, må de föra mig till ditt heliga berg och till dina boningar, 043:004 så att jag får gå in till Guds altare, till Gud, som är min glädje och fröjd, och tacka dig på harpa, Gud, min Gud. 043:005 Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.
044:001 För sångmästaren; av Koras söner; en sång.
044:002 Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar. 044:003 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig. 044:004 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
044:005 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger. 044:006 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare. 044:007 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger; 044:008 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam. 044:009 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. Sela.
044:010 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar. 044:011 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte. 044:012 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss. 044:013 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå. 044:014 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss. 044:015 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss. 044:016 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte, 044:017 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
044:018 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund. 044:019 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg, 044:020 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
044:021 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud, 044:022 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter? 044:023 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
044:024 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid. 044:025 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål? 044:026 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. 044:027 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
045:001 För sångmästaren, efter »Liljor»; av Koras söner; en sång, ett kväde om kärlek.